Om country cooking och lite sömn

Om country cooking och lite sömn

Det senaste inlägget skrev jag häromdagen, men det kom visst aldrig upp.

Idag är jag sjukt seg. Hade några av Andreas klasskamrater här på middag igår och det blev ganska sent och Li vaknade vid sex. Och så lite vin och öl på det. Men det var fantastiskt trevligt och jag är absolut inte bakfull, bara trött som sjutton.

image

Gårdagens huvudrätt, magiskt gott!

image

Gjorde iordning Maja inför kalas igår.  Hennes hår är fantastiskt fint.

image

Såhär ser bakgrunden på min telefon ut. Ljuvliga ungar i somras. ❤ de är ju fortfarande ljuvliga förstås…

Ikväll blir det middag hos svärmor. De stora barnen sov där inatt, så nu när Li sover middag ska jag passa på att vila lite.

Om att starta om

Om att starta om

I januari skrev jag ju ett inlägg om att jag skulle göra en nystart. Börja träna lite lätt och äta GI. Det kom en influensa ivägen och sedan dröjde det tills jag kände motivation igen. Och jag vet hur jag fungerar.  Utan motivation är det lönlöst. Då kör jag i två dagar och ger upp direkt när någon erbjuder mig något smaskigt.

Men för två veckor sedan kände jag mig motiverad igen och gjorde en nystart igen, med kosten. Träningen hoppas jag komma igång med snart. Men på 2 veckor har jag gått ner 3 kilo bara genom att ta bort de flesta snabba kolhydrater. Och då har jag ändå ”fuskat” litegrann. En bit bulle där och en bit tårta där. Men de allra flesta gånger står jag emot utan att det ens känns särskilt svårt. Jag har inte heller några förbud.  Förbjuder jag mig själv blir jag bara mer sugen på det. Så vill jag äta potatis eller en smörgås eller en bit godis så gör jag det. Men oftast så vill jag inte. Och det är grymt skönt. För den största vinsten förutom vikten  (det är ju mycket vatten i början, så det kommer ju lugna ner sig) är att jag blir så pigg och fylld av energi. Och så mycket mer lagom mätt. Ja det finns egentligen inga nackdelar. Eller jo, att baka t.ex. kola med barnen (som  vi gjorde igår) blir ju rätt mycket tråkigare när man inte smakar. Men det kan man ju överleva.

Sedan får vi se hur det går i längden. Sist gick jag ner 10 kilo och det vore ju härligt om jag kunde göra det igen. Men jag försöker att inte ha någon brådska utan att bara njuta av att må bättre. Det går ju dock inte att sticka under stol med att det är härligt att se kilona försvinna på vågen och att komma i byxor som varit för små.

image

Om att ha en lugn fredag

Om att ha en lugn fredag

image

image

Fredag idag. En lugn dag. Bara städ och häng hemma. Li sportar pyjamas hela dagen.

Jag är fullständigt förälskad i min nya telefon. Den är otroligt snabb och fantastiskt snygg. Dessutom är den alldeles len med sina mjuka kanter. Kameran är också helt otrolig. Tyvärr har jag ju dock problem med att den startar om sig när jag gör blogginlägg med mer än en bild som är tagen med den här kameran. Det är som om bilderna är för stora på något sätt. Har nu testat att förminska dem för att se om det gör någon skillnad.

Ikväll blir det tacos, som på de flesta fredagar.

Ha en fin kväll!

Om att få bevis på hur orättvist livet kan vara

Om att få bevis på hur orättvist livet kan vara

Jag har skrivit tidigare om en mamma som förlorade sin dotter Meya vid födseln, bara två veckor innan Li föddes. Tyvärr är det inte den enda sorg de tvingats genomlida. Såhär skriver Filippa själv idag:

Jag heter Filippa och jag är 25 år. Jag är sjuksköterska och arbetar på barnakuten, jag har planer på att vidareutbilda mig för att bli barnmorska. Jag har alltid drömt om en stor familj. Jag är gift med min underbara Frans och tillsammans har vi Siri, som fyller fem år till sommaren. Men min familj består också av våra vackra flickor Meya och Wilya, båda födda 2015.

Vi flyttade till ett litet radhus för snart ett år sedan. Jag var höggravid. Den första kvällen i vår nya bostad så skruvade vi ihop barnsängen och bäddade fint för det barn vi väntade. Förlossningen kom faktiskt igång redan den kvällen, ett par veckor före beräknat födelsedatum. Men vår lilla flicka, hon tog aldrig sitt första andetag… Vi hade henne hos oss så länge det gick – hur kan man släppa någon man älskar för att aldrig mötas igen? Läkarna sa att hennes njurar inte var som de skulle, att det kanske var en kromosomavvikelse.

Vi begravde Meya, de säger att det var om våren och att solen sken, att björkarna slog ut. Men jag såg aldrig det, för hos mig var allt mörkt. Kort därefter blev jag gravid igen, men tyvärr ledde den graviditeten till ett tidigt missfall. När jag ännu en gång blev gravid hade jag svårt att våga hoppas men i takt med att veckorna gick så kom också förlitan om att vi skulle få det syskon vi längtat efter!

Under ett ultraljud i vecka 21 upptäckte man att barnet vi väntade hade cystor på njurarna och att det inte fanns något fostervatten, vårt barn skulle inte kunna leva utanför min kropp. Med stor smärta tvingades vi till en abort. Mitt hjärta, brustet.

Allt tyder på att våra små haft samma njursjukdom, ärvd och dömd av slumpen att drabba deras vackra kroppar. Vi vågar inte försöka igen… Så vi har tittat på adoption. Men det är svårt, kostsamt och en utdragen process. Möjliga adoptivländer minskar då vi har storasyster hos oss. Jag är för ung för många andra och ännu fler faller bort då vi inte är utövande kristna. Kvar stod ett alternativ. IVF!

Vi har nu genomfört vår första behandling. På en klinik för IVF i Prag hämtade vi hem tre små snöflingor. Vi la allt vårt hopp till vår IVF-resa och trodde det var vår tur nu. Men ett positivt graviditetstest blev till en störtblödning på bara ett par dagar. Missfall.

Från en stabil ekonomi har vi nu en helt annan situation. Det kostar inte bara själen att begrava sina barn och vi har båda varit sjukskrivna i omgångar till följd av det som hänt oss det senaste året. Flera som hejat på och hoppats på vår tur sa åt mig att starta en insamling, så att vi kan återvända till Prag för en ny IVF. Jag är så tacksam över det. Jag skulle aldrig fått för mig tanken själv, men det faktum att jag lät mig övertalas bidrog till att jag på en dag fått ihop ungefär hälften av vad nästa IVF kommer kosta.

Tack alla ni, som hjälper oss mot vår dröm: att höra barnskrik och fylla hemmet med kärlek, hyss och skratt!
Vill du bidra?
Skicka ditt bidrag, litet som stort, till Swish 0762952650
märk med IVF ev ditt namn”

Läs hela inlägget här:
http://nouw.com/ettbarnihimlen/tack-snalla-23932147

Hur kan livet vara så fruktansvärt orättvist att samma människor måste genomgå allt detta? 💔

Om barnvagnsinlämning

Om barnvagnsinlämning

Nu, äntligen, har vi två bilar igen. När man är van vid två, och bor som vi gör, då är det verkligen  krångligt med bara en. Dagens i-landsproblem!

Idag är jag hemma med två snoriga barn. Maja är frisk, men Elin och Li är förkylda. A är också 1förkyld men drog iväg till skolan idag ändå.  De skulle ha någon heldag utanför skolan med obligatorisk uppgift, så det var helt fel dag att vara sjuk på.

Vi kommer inte hitta på mycket förutom att vi ska lämna in ena barnvagnen på Jollyroom. Det är en Beemoo Duo Premium som jag är jättenöjd med förutom att handtaget åker ner om man trycker för mycket. T.ex. i körning i snö. Det visade sig att det är något de åtgärdat på senaste modellen, så därför kan jag lämna in vagnen och få det förstärkt på något sätt. Väldigt bra för jag är som sagt väldigt nöjd med vagnen i övrigt.

image

En sån här är det. Fast detta är senaste modellen då, och med förlängningsbar suflett som jag har tänkt köpa till.

Igår var vi ute på lekplatsen en stund bara för att få lite luft och vilket fantastiskt vårväder det var!

image

Om en längtan till Japan

Om en längtan till Japan

Den kan komma över mig ibland, den stora längtan till Japan. Till lugnet i Kyoto och myllret i Tokyo. Till stranden på Okinawa och de konstanta kontrasterna mellan gammalt och nytt, mellan stad och natur. Jag vill äta Tempura i en gränd i Kyoto och botanisera bland manga och anime i någon av alla butiker i Akihabara. Jag vill visa mina barn allting som jag älskar med det landet. Maja har längtat i flera år. Jag hoppas att vi kan komma iväg inom inte alltför lång tid. Under tiden tittat jag på foton och surfar på nätet och drömmer mig dit…

image

image

image

image

image

image

image

Alla foton är tagna av mig

Om att ha fått en ny leksak

Om att ha fått en ny leksak

Så igår kom ju min telefon, och vi var inne och hämtade ut den. Grymt snygg och riktigt bra är den. Kameran är helt fantastisk! Jag älskar att den är bra även när det är sämre ljusförhållanden. Dessutom finns det mängder av manuella inställningar, och det har jag saknat med min G3. Och så är den galet snabb.  Den fångar Li även i hennes snabba rörelser.

image

Jag var överlag väldigt nöjd med min LG G3, och var därför sugen på G5 också, men vid en jämförelse tyckte jag att denna verkade snäppet vassare. Framförallt var det det faktum att s7:an är vattentät som fick mig att välja den. Dock tycker jag G5 verkar vara en riktigt grym telefon.

Något jag gillar också är möjligheten att välja olika teman och att kunna skäddarsy telefonen. Samsungs vanliga gränssnitt tycker jag är lite trist.

För mig som inte haft fingeravtrycksläsare innan är jag riktigt nöjd med det också.

Och S Health, vilket grymt program. Mäter steg, puls, stressnivå och annat. Riktigt skoj app!

Ja det finns massor av saker som jag gillar. Ingenting än som stör mig. Och den är ju fantastiskt snygg. Måste ju vara den rent designmässigt snyggaste smartphonen med sin välvda skärm. Just Edgen alltså. Den vanliga s7 ser ju ut som de flesta andra. De är ju väldigt lika varandra.